Vi har haft hela Nya testamentet som Guds ord i nästan 2000 år. Så varför behöver vi ytterligare profetior? I det gamla förbundet slöt Gud förbundet med sitt folk på berget Sinai. Gud ansåg det dock nödvändigt att sända profeter till enskilda, till härskare och till hela folket efter det att förbundet hade slutits. Alla profeter i det gamla förbundet, av vilka vi har en bok i Bibeln, verkade efter förbundsslutet på Sinai berg, de sista av dem, Sakarja och Malaki, i ca 1000 år. Syftet med profetian är därför inte att bekräfta förbundet. Snarare talar Gud in i konkreta situationer för att varna för farligt beteende och för sin förestående dom, men också för att uppmuntra genom en glimt av sin storhet och den framtid som han vill ge. Detsamma gäller de profetior som överlämnats till oss i Nya testamentet.
Jesu Kristi kyrka är byggd på apostlarnas och profeternas grund (Ef. 2:20). Sammanhanget i detta avsnitt gör det mycket tydligt att Paulus här inte talar om profeterna i det gamla förbundet, utan om levande personer som fullgör sin tjänst vid sidan av apostlarna.
Ursprungligen var det inte Guds avsikt att sammanställa evangeliet som en bok, annars skulle förmodligen alla apostlarna ha bidragit till skapandet av Nya testamentet. Men förutom aposteln Paulus är det bara Matteus, Johannes och Petrus av Jesu 12 lärjungar som finns med bland författarna till Nya testamentet; förutom några korta citat i Johannesevangeliet har vi inte en enda rad av de övriga 9 i Nya testamentet. Nya testamentet var en nödåtgärd från den tidiga kyrkan efter apostlarnas död, där alla skrifter från apostlarna och deras lärjungar som fortfarande var tillgängliga samlades. Skrifterna i Nya testamentet innehåller således Jesu Kristi apostlars förkunnelse och är därför normen för kyrkans lära och praxis och därmed också för alla profetiska ord.
Men även idag vill Gud tala in i specifika situationer för att varna för farligt beteende och sin förestående dom, men också för att uppmuntra oss med en glimt av sin storhet och den framtid som han vill ge. Att vara kristen är inte en bokreligion som islam, där Gud sänder en bok genom en profet, som sedan innehåller allt man har att följa, utan en relation till den levande Guden, som vill kommunicera med oss idag och vill hjälpa oss på ett konkret sätt.
Om en man hade en underbar brevväxling med sin fru före bröllopet och de väl hade dokumenterat sitt gemensamma beslut att gifta sig: Skulle hustrun vara lycklig om hennes man bara läste för henne vad de skrev till varandra före och under bröllopet och hon var ovillig att lyssna på något annat han skrev? Skulle mannen vara lycklig om hans fru bara läste upp för honom vad hon en gång skrivit till honom, men inte hade något annat att säga honom?
Om profetior är så viktiga för Gud att han får Paulus att ge den brådskande instruktionen att söka dem flitigt, vilka är då vi att tro att vi inte behöver dem?
Om vi förbjuder den helige Ande att tala eller inte längre tillåter honom att avslöja våra och andras synder, kan den helige Ande dra sig tillbaka och inte längre vara villig att arbeta i det vi gör. Resultatet skulle bli en kyrka där till synes allt fortfarande är i sin ordning och mycket fortfarande pågår, men som i slutändan är död och som inte har någon kraft att nå människors hjärtan och i vilken därför ingen förändring av Gud längre äger rum.
Avsnitt i sektionen profetia är: Profetior är fortfarande legitima idag. , Profetior bör ses över av alla. , Profetior är uttryk av en levande relation.
Sektioner i kapitlet den Helige Andes gåvor är: helandets gåvor , profetia, urskiljning av andar, bön i tungomål och tolkning av tungomål.
Kapitel i delen tjänst som kristen är: den Helige Andes gåvor och Jesu Kristi tjänster
Delar i huvuddelen Gud är: Vem är Gud? , Hur kom ondskan in i denna värld? , Vad gjorde Gud åt det? , livet som kristen , tjänst som kristen .
Huvuddelar på vår webbplats är: vi , Gud , världen , skydd av personuppgifter , språk.
Vår webbplats finns för närvarande tillgänglig på tyska (Deutsch) , engelska (English) och svenska.